
Vi öppnar dörren i det röda planket och tar ett kliv ut mot trädgården och hinner precis se hur Micke försvinner i ett moln av rök. En rustik kökshanduk fläktar lite och snart tittar ett par glada ögon och ett stort leende fram genom den utvällande röken. På välvårdad men omistlig skånska säger han, -det är tur att vi är ute annars hade nog brandlarmet gått! Vi håller med, ingen tvekan om att det ryker rejält!
| fortsättning på artikel på nästa sida |
 |
|