För oss som bor i Sälen är Vasaloppet vardagsmat. Vi är stolta över arrangemanget när vi talar med någon utifrån, men nog är vi lite hemmablinda. - Åka Vasaloppet, nej tack, ska vi till Mora så tar vi bilen, är ett kaxigt uttryck här!

Jag bestämde mig i alla fall för att åka ner till starten morgonen för att få lite lokalfärg. Det får vara slut med att ligga i soffan och se det på TV, herregud jag bor ju nästan granne! Grymt tidig frukost, kl 03.15 och lätt groggy styr vi in på en helt tom gästparkering strax innan fyra på morgonen. Det är mörkt och kallt och nu gällde det att hitta Mats Skålander som är platschef i Sälen för Vasaloppet och som jag stämt möte med.

Starten är fullt upplyst, det brinner en eld i en stor smidd vårdkase, flaggorna rör sig lite i den lätta vinden, det hörs musik och det ilar runt massor med folk i området. Klockan fyra på morgonen! Man undrar ju hur dags alla varit uppe, om de sovit alls? Mats som dykt upp med vasaloppsmössan djupt nerdragen i pannan, säger att de flesta kom hit alldeles nyss men att allt var noga förberett tidigare. Det finns liksom inte utrymme att arrangera något under själva tävlingsdagen, då ska allt bara fungera. - Vi har ju haft ett år på oss sedan sist, säger han och skrattar.

Världens största längdåkningstävling kräver en och annan insats för att genomföras. Drygt 14 000 startande och nästan lika många saker att tänka på. Mats betonar att han inte gör allt ensam. En stor organisation arbetar med det här på helårsbasis, men framförallt är det ett oändligt antal timmar av frivilliga från idrottsföreningar och bofasta längs med spåret till Mora. När vi går runt och stämmer av olika funktioner förstår man att arrangemanget utförs med militärisk precision som har utformats med erfarenhet av ett stort antal genomförda tävlingar. Mats kollar av att alla funktionärer är på plats genom sin com-radio. Det saknas en, han flyttar upp en annan i gruppen och så är lugnet återställt.

Det har redan bildats lång kö till startfållorna som öppnar kl 06.00. Då rusar alla in och ställer upp sina skidor för att markera sin plats till starten. Tid kvar för att gå på toa, dricka något varmt och släppa iväg påsen med överdragskläder på rätt lastbil. Mats berättade att det tom var en åkare som tältat över natten utanför ingången till fållan! Snacka om att vara på plats i tid! Tidigt på plats är även vår egen startkommentator Patrik Qvicker. Han håller finurligt nog till i starttornet, ett litet trångt utrymme på taket av vasaloppshuset. Teknisk utrustning, sladdar överallt och stora hörlurar gör det närmast omöjligt att röra sig där. Pia, metrolog från SMHI håller koll på väder och temperatur via sin dator. Lite för varmt för att vara idealiskt, bara minus sju, minus 13-14 är bättre, då håller spåren!

Glada och pigga damer från den lokala Lottakåren sköter kokkantinen och serverar sponsrad varm soppa till både åkare och publik. Det doftar härligt och smakar fantastiskt bra för att vara så här tidigt på morgonen. Med tanke på kvantiteten de värmer upp här har lottorna förmodligen varit vakna hela natten och eldat under grytorna.

Transportsektionen är också redan i full gång med att lasta färgglada påsar. I påsarna är åkarnas överdragskläder eller ombyte som ska finnas i Mora när han eller hon kommer fram. Tänk dig själv, nästan 15 000 personer som lämnar sin klädpåse i Sälen. Efter ett antal timmar förenas rätt påsen med rätt åkare tio mil därifrån, i Mora, på exakt rätt plats! Som trolleri, min påse är just där jag ska duscha och byta om! För detta krävs det ett stort antal långtradare för att transportera allt och ett sinnrikt system för märkning av påse och åkare. Efter tio mil på skidor är ju alla tacksamma att man inte behöver leta efter sina kläder vid målgången i Mora.

Det ljusnar och drar ihop sig till start. Det sista ledningsmötet med tävlingsledare, läkare och skoterpatruller är avklarat. Ovanför oss hovrar helikoptrar från mediabevakningen och startfållorna är fulla av åkare. Luften är laddad av energi och snart ska alla ge sig iväg på sitt ”mandomsprov” mot Mora. Repet lyfter på ett hemligt lösenord från Qvicker i starttornet och är inbakat i hans allmänna kommentatorsnack. Prick klockan åtta ska det vara!

Vilket skådespel att få se alla deltagare ge sig av samtidigt! Overkligt många, långa smala kvinnor och män. Eliten i täten försvinner som en oljad blixt men även motionsåkarna har bråttom iväg. På andra sidan vägen väntar backen som är en flaskhals även om den är nybreddad just i år. I trängseln bryts stavar av och bindningar lossnar, men här finns både reservstavar och verktyg att laga med utplacerade. På mindre än en timme har alla åkare försvunnit och kvar är bara trötta, lätt rödögda funktionärer, Lottakåren, Mats Skålander och jag. – Jaha, det var det säger Mats, nu nollställer vi räkneverket och börjar jobba med nästa års Vasalopp!     

Text och bild Maggie & Peter Ahlbin Sälen