klicka på bilden för att starta bildspel

För vissa snabba killar tog det bara 3 timmar och 51 minuter att ta sig till Vasaloppets målgång, för mig tog det 23 år! Ända sedan vi flyttat till Sälen har vi varit trogen starten i Berga by, men i år, till det 87.e Vasaloppet; Mora here we come!

Vid en kritisk jämförelse måste jag säga att Mora vinner i upplevelse av det trevliga slaget. Möjligen har det att göra med att i Mora får man sovmorgon, det är ljust och just den här söndagen solen sken från en blå himmel. Hela stan är i feststämning, det här är en skidfestival av dignitet!

Till vardags är Mora en liten sömnig landsortsstad, under vasaloppsveckan blir det en internationell metropol! Här ser vi kinesiska skidteam sida vid sida med distingerade damer i folkdräkt från Rättvik! Det viftas med vimplar och flaggor från världens olika hörn och på bronsstatyn av Gustav Vasa klänger både gammal och ung för att bli fotograferade av varandra. Folkvimlet bjuder verkligen på mycket att se på, roligt nöje för lite pengar om man trivs med lite internationell trängsel!

Att åka Vassloppets 9 mil långa sträcka är i mina ögon en prestation och absolut inget för min bekväma kropp, kan jag säga! Jag trivdes bra med att sitta på åskådarplats med medtagen kaffetermos och en nybakad munk från frityrvagnen ett stycke bort i handen. Här hade jag fri sikt mot målgångens "plocke-pinn" av stupade skidåkare som tagit ut sig helt och hållet. Först triumf och sedan kollaps! Vi log åt kransmasens lite valhänta försök att ta hand om Jenny efter hennes målgång. Stickade yllevantar på händerna som lite tafatt klappade henne på axeln, det är första hjälpen som heter duga!

Att vi fick se svensk seger i både dam- och herrklassen blev på något vis kronan på verket av dagen i Mora. Det hade inte varit lika kul om det varit en japan, eller Gud förbjude, en norrman som kommit föst i mål, eller hur? Nu kunde vi nöjda lämna Mora för att ta oss mot Sälen, vi hade ju vunnit igen!

Text och bild Maggie & Peter Ahlbin Sälen